Önskelistan

Idag presenterar vi ett nytt veckoregelbundet inslag vi kallar Önskelistan! I dagsläget är det Mia och Lisa som önskar. Det är helt enkelt en lite fantasihörna, där vi skriver brev till Tomten, och om vi har tur så plocka han upp just ett av våra önskeinlägg och uppfyller innehållet!

 

Lisa Önskar

Hurra, dags för första Önskelistan här på D’equine!

Jag tänkte börja med att slå på stora trumman och önska -stort,vitt och brett-!

Eftersom jag ofta åker bort på långa helger när väl jag åker ut och tävlar har jag i nuläget ingen egen transport. Stallet där jag står har två  stora hästlastbilar, så när vi åker ut på event åker hästarna ofta dagen före, vilket brukar bli på torsdagen.

Sedan kommer vi ”ägare och ryttare” antingen sent på torsdagen eller på fredagen då tävlingarna drar igång i egen bil. Detta leder naturligtvis till stora kostnader eftersom jag inte bara måste betala för min resa till tävlingsplatsen, utan även resan och uppstallningsnätter för Titanic, själva tävlingarna, hotell för mig, vägtullar, mat och allt annat runt omkring, som extra hö, spån, video, foton och så vidare.

Som ni säker förstår brukar en långhelg sluta i en ganska välsaltad slutnota. MEN det jag tycker är absolut jobbigast själv är att inte kunna vara nära tävlingsplatsen. Vi vet alla att det är ovanligt att stall och tävlingsplatser ligger centalt.  Så väldigt ofta ligger hotellen en bra bit med bil ifrån tävlingsplatsen, vilket ofta leder till att man måste gå upp i ottan och ofta inte hinner hem till hotellrummet för att ta en dusch förrens efter middagen och då är man är så trött och slut att man mer eller mindre stupar i säng.

Därför drömmer jag om en egen hästtransport ifrån Equi Trek, MEN med en egen liten living! Huuuur praktiskt är inte denna? ((Men Lisa, är det inte ett helt fruktansvärt tyg på den där bädden?-Mia))

Här reser hästen/hästarna som i en liten hästlastbil, men man kan haka av och lämna transporten på tävlingsplatsen och bara ta bilen om man nu vill eller behöver. Sen kan man ju även sova till en billigare peng, äta ”hemma” och förvara lite extra grejer i transporten om man så vill.

Det som gör denna ”önskning” till just en önskning i dagens läge är att jag nog först måste byta ut min fjolliga lilla sportbil till en ordentlig Jeep, för att ens kunna dra denna transport. Så det tåls att tänkas på (läs. måste tjata hål i huvudet på min man) tillsvidare.

 

Mia Önskar

Tja, eftersom den lyxlirande hästfrun slår på stort ska jag väl inte vara sämre? Men nej, min önskning är något mer subtilt, sofistikerat, oumbärligt och förtjusande praktiskt. Hermès äppelväska.

Bland mina allra första inlägg skrev jag om den här nätta lilla saken, så fullständigt onödig och, som askungen sa, alldeles, alldeles underbar! $365 kostade den när det begav sej, exakt vilket år den släpptes har jag inte lyckats luska fram, men den finns idag inte till försäljning hos Hermès webbsidor.

I mina webbäventyr har jag sniffat runt och hittade lite blandade åsikter om den lilla skapelsen, och ingen kan väl förneka att 3500 spänn för ett äppelfodral känns som höjden av onödighet, men med humor och pengar kommer man långt i sin färd mot fullständig frihet! Man kunde kanske tom påstå att dom är två är nycklar till fullständig inre frid? Nja. Den här bloggen är inte till för filosofiska diskussioner, utan om snygga prylar och stil, oavsett pris, lyx eller budget. Och jag, jag vill faktiskt ha en äppelväska som kostar flera tusen! (Jag som brukar hänga runt på Hermès ska se om jag inte kan luska fram vad den kan kosta idag om den ens finns att köpa nuförtiden. Sen trodde jag faktiskt att du hört talas om något som heter sängkläder?! Det gör att man kan ”förvandla” sin säng om man så önskar…- Lisa)

Rebecca Ray

Oj oj, det blir lite struligt när man ska blogga på stående fot, detta inlägg skulle publicerats tidigt i morse!

Rebecca Ray är egentligen Rebecca Yuhasz Smith, en stilsäker amerikanska vars webshop säljer hennes egen kollektion med väskor, läder och inredningsdetaljer. American Couture står stort tvärsöver sidan och jag kan inte mer än hålla med, det känns väldigt amerikanskt, men väldigt snyggt! Men smakar det så kostar det i vanlig ordning.

Själv hittade jag den här väskan i ”bucket” modell – en annan version av Hermés ryktväska, fast forfarande för dyr för min smak., 395 US dollars. Fast drömma kan man!