Bakom Kulisserna

Det nästan stormar ute idag, och det är himla trist för de senaste helgerna har alla haft dåligt väder på ett sätt eller ett annat. Jag vill gärna ha riddebut med min gamla tant, men så länge underlag och väder inte är 100% så vill jag faktiskt inte sitta upp.  Det var alldeles för länge sen sist för att jag ska vilja chansa.

Jag skriver inte jättemycket privat på bloggen men ni vill kanske veta lite mer om mej och min madame?Vi har hängt i hop i en väldans massa år känns det som.

Hon heter Ida (Song Dijon, efter Song Key), är en ridtravare och var ridbar i den mening att man kunde sitta på henne i en sadel och styra och skänkla extremt försiktigt när jag först träffade henne. Huvudet for upp och hon kunde snudd på skalla en om man inte passade sej. Jag minns fortfarande första gången jag red henne – hon stod på samma stall som vår egen häst (en travarkorsning och dessutom halvsyster till Ida) och en äldre tjej var skötare på henne, jag var runt 14 då. Det var ett privat stall med glada amatörer och ägarna var ett äldre par som… Ja, vad ska man säga, mannen var en go gubbe, tanten var en lee kärring på ren skånska. Det var av dom vi köpte vår första häst som sagt, och pållan stod kvar där eftersom vi inte hade egen gård då.

Eftersom vi var en grupp tjejer men enbart ridskoleerfarnehet så lärde vi oss genom att testa oss fram helt enkelt. När vi skulle rida ut allihopa, så blev det många gånger så att min lillasyster red vår egen häst, Lina (jag kan ju tillägga att vi har inte döpt eller döpt om våra krakar, dom fick heta vad dom hette) och jag lånade Ida eftersom henne skötare jobbade sent och inte kunde rida så ofta. Och första gången jag hamnade på denna svarta varelse… Fy sjutton. Jag hade ridit sega ridskoleponnysar som stannade på röstkommando och som man fick sparka igång som livet berodde på det. Vår Lina var det lite mer krut i men hon är lat av naturen, en travar/ponny korsning som inte anstränger sej i onödan och aldrig varit ens i närheten av en travbana. Ida däremot, var en travhäst. För stor och för långsam hade man snart upptäckt, och då hamnade hon där hon var när jag kom in i bilden. Knappt ens inriden. Hysterisk. Flockberoende till max, omöjlig att rida ut på själv.

Jag satt upp och det man genast märkte var att man satt inte på något. Smal som en sticka var hon och ryggen sjönk undan fullständigt samtidigt som hon slog med huvudet och stressade och vile bara fram, fram, fram. Min fingrar var helt skinnflådda när jag kom hem den kvällen. Jag tänkte, aldrig mer, aldrig mer vill jag rida en sån galen häst! Men så kom nästa uteritt, och det var självklart för mej att min lillasyster inte skulle behöva sitta upp på den där vildingen igen, så jag ”offrade mej”. Så blev det flera gånger, tills jag till slut fick kontakt med henne. Jag började hjälpa hennes skötare med henne mer och mer, och till slut kom en jobbig dag då dom knepiga ägarna hotade att slakta henne om inte skötartjejen köpte henne. Vi kan kalla henne Lisa; Lisa bodde hemma hos sina föräldrar fortfarande, i nordvästra skåne, men pendlade till sitt jobb i Malmö. Hon hade varken råd eller tid att äga en häst själv och blev helt knäckt. Här blev min pappa hjälte, han köpte Ida och helt plötsligt så var hon min! Lisa hjälpte till en tid, men snart flyttade vi, efter mycket dramatik, till en egen gård, och där står vi sen dess. Vi har haft många äventyr Ida och jag, och har lärt oss mycket av varandra.

Ida är idag 22 och jag är 28. Idag ryktade jag henne, bråkade lite med henne när hon inte ville att jag skulle göra rent henne smutsiga panna. Hon pussades med min lillasysters chiuaua men blev inte jätteförtjust när hunden svartsjukt nöp henne i läppen när hon fick godis och inte han. Hon är en omusklad krake som fick världens fnatt i hagen iadg och mobbade Lina när jag lånade ut Idas täcke till Lina (svartsjuka över ett täcke?! Har jag aldrig varit med om förr!) och det slutade med att jag fick ta in henne i boxen eftersom det hela eskalerade till ett hysteriskt anfall där hon nog inte visste vad hon skulle ta sej till. En mopsig gammal tant är hon, min kära krake.

 

Mer om henne en annan gång.20120401-165030.jpg

Ida, chiuauan Shir och lillasyster.

 

Annonser

Bakom kulisserna

Utbrytardrottningen hade varit i farten inatt igen, så ikväll blev det dags för vårt väldigt hightech specialverktyg. En fet jäkla stock fastkilad mot dörren.
Och ja, som ni ser lever jag inte som jag lär, mitt stall ser ut som något från medeltiden! Men jag lovar, i sommar ska det bytas brädor (igen), kläs med metallister och målas utav av bara sjutton. Det kommer bli grymt fint.

20120328-183338.jpg

Bakom kulisserna

Jag skulle leta fram ett par bilder på min travartant till Karoline, men det var så svårt att välja! Till slut blev det dom här!

Vad tycker ni om att jag slänger in privata saker i bloggen? Bra eller dåligt? Det är inget jag har planerat att göra i någon större utsträckning men som i det här läget var det efterfrågat bild på min häst. Säg gärna till om ni är nyfikna på något annat om mej och min Ida.